gammal och uttjänt.
Det har hänt igen!! Jag har blivit kallad för "en gubbe med hund" . Förra gången det hände kände jag mig fortfarande ung och snärtig med rock`nroll i blicken,-då var det lättare att skaka av sig, men den här gången, lite sliten som man var, kändes det smärtsamt nära sanningen. Ungjävlarna stod på stigen och petade med pinnar i kinesmoppens slutburk. När dom var nöjda med resultatet grenslade en av dom helvetesmaskinen, planterade båda fötterna stadigt i myllan, bromsade fast sig och fräste lös så att barr och morän flög i en perfekt båge i min å Siris(hundens) riktning. Då kläcker pruppen i gänget ur sig "lägg av, det kommer en gubbe med hund där borta". Jag skyndar på stegen, känner mig nödgad att säga nått fränt och fritidsledaraktigt, men med tankarna på vars min ungdom tog vägen får jag bara ur mig ett utdraget "yeeeeaaah" .
