minisemester.
Väl i kiruna slöt vi upp med en god vän och drog på ÖB och handlade rengöringsprodukter och färgglatt snask. Sen började vi rulla hemåt bland husvagnarna. Jag satte igång att storstäda direkt när jag kom hem, nu är det skinande blankt överallt - utom badrummet, men där tänkte jag, inspirerad av min syster, göra en "pippi städar" nästa gång jag duschar. Tänkte använda ovannämnda teknik i vardagsrummet med, men jag hittade inga skurborstar i storlek 43 att ha på fötterna...
sommartider häjhäj
jag och svågern var och gjorde ett litet sommarjobb i helgen. vi var otroligt tankspridda.
golfen i fokus-
När morsfarsan skulle låtsas provputta, sikta och beräkna, flumspelade vi ungjevlar i förväg och lyckades spela bakvägen tills vi kom till bana 18 -och mamma fick be vaktmästaren låsa upp bollskåpet så vi fick tag i våra förlupna bollar. Detta hände ett antal gånger- man var verkligen bränd som barn. Men inte fan är detta idrott. Det är ju kul att folk har intressen, men jag hade haft svårt att se hur folk kommer på samma bana som mig och ölar ock skriker medan jag grejar med min OS-satsning. En gång var vi ett gäng som var på Västkusten för nånslags Meterologiutbildning. där lärde vi känna en snubbe som riktigt brann för bowling. Han hade bowlingskor, Bowlinghandledsskydd, bowlingskjorta och en massa andra prylar som var absolut nödvändiga inom sporten. Lägg där till ett antal klot i olika viktklasser och "skruvkaraktärer" så förstår du att detta var ingen grabb som lämnade någonting åt slumpen eller lät sig fällas på mållinjen pga matrialfel.
Vi såg framemot att få se en mästare i aktion, och en kväll efter tre kamikazekannor på Escobar beslutade vi oss för att ringa våran bowlingpolare och gå till bowlinghallen och neonbowla bland barnfamiljer och gruppboenden som var ute på fredagsaktiviteten. Vår vän gick av och an utmed låneklotshyllan och fingrade på dom kantstötta kloten som sett sina bättre dagar men fortfarande tjänade sitt syfte. Till slut så hittade han ett som var bäst av dom dåliga och som fortfarande hade "den rätta rörelsevikten, glidgreppsfattningen och ytfinishen". Medan han yrshlade sig bland kloten hade en person i sällskapet hunnit spola i sig en försvarlig mängd medhavd Tapio. Han gled upp på banan och strikade två gånger efter varandra medan våran bowlingvän skruvade och hade sig, men lyckades ändå aldrig spärra. En fyllbult från värmland hade besegrat sin mästare. Ett sällskapsspel är alltid ett sällskapsspel och sport är sport. Jag har ryktesvägen hört att Bowlingmannen lagt ned sin satsning.
moeka-vletiaci
På stranden stod varorna packade på EU-pallar och väntade på att skeppas över gränsälven. Gubben som jag tyvärr glömt namnet på klättrade bestämt upp i traktorn och började lasta den flatbottnade båten. En pall per resa hade dom genom empiriska studier kommit fram till var den rätta mängden både vad gällde sjösäkerhet, logistik och ekonomi. Först hade girigheten slagit dem, de hade lastat skutan till bredden och arkimedes fick nog klia sig i skallen och fundera över hur båten överhuvudtaget kunde flyta. Nu var verksamheten väl intrimmad och affärerna gick lysande. När ljussignalen kunde skönjas på andra sidan startade gubbarna båtmotorn, en gammal mercury med läckande bränsleledning , men som än så länge tjänade sitt syfte och även hjälpte tll att hålla kostnadena nere inom företaget. Båten började nu snedda över älven i ganska god fart, båtmotorns råmande skulle de närboende bara härleda till bygdens ungdomar som ibland var ute och nöjesåkte längs stränderna.
Så här höll det det på hela hösten och det var bara att hämta grejerna när man ändå hade vägarna förbi. Nu är jag otroligt trött. vi lyckades faktiskt ta oss upp i morse och åka till vedskogen.
nattskiftet
Man skulle vara en sån där gubbjävel som sprättar upp vid 4-snåret och kokar älgköttsoppa och klyver (samt staplar) 3 kubikmeter ved innan frukost. Sen skulle man åka till badhuset och skrika och skräna om sjukdomar,halka, restskatt,gruvan,älgjakt,minnen och dagens ungdom. När man sedan är hel och ren och har bytt kalsonger och fått ryggen skrubbad så åker man hem och väntar på att finnmix ska börja. Sen tuppar man av efter nyheterna och upprepar proceduren tills det är dags att dra på sig träfracken. Nu ska ja fanimej sova.
GMXHC
En annan konstig grej är att det är tio år sedan vi spelade in våran första odd company-demo. 10 år! På den tiden kan regimer födas och falla, murar byggas och rivas och obskyra modeföreteelser få nyrenässanser. Men sånt händer ju i den stora världen. Man vill gärna tro att tiden är ett slutet system som man har kontroll över och kan tillåta gå framåt först när man själv känner för det...men man ska inte vara äldre än man gör sig, och 1998 var ett grymt år då punken var frän och farlig!
På 30-talet fanns inga motorsågar.
På 30-talet fanns det inga motorsågar ylade farbrorn och slog handflatan i köksbordet så att kaffekopparna svalpade över och kakfatet lättade från duken. Då jobbade man sex dagar i veckan med vadmalsblusen genomfuktig av svett och sov i skogshuggarkojor som på sin höjd hade modemuppkoppling.
Idag har vi varit och byggt bastu och huggit ved. Det finns en tillfredställelse med att klyva och stapla ved, någonting ursprungligt som myndigheterna aldrig kan ta ifrån oss. En sista påminnelse om den självförsörjande människan, ett kroppsarbete med tydlig koppling mellan handling och konsekvens.
Gäddfiske.
Kom att tänka på en Fisketur för bra många år sedan. ..
Somrarna i början av 90-talet fiskades det en hel del och jag och barndomsvännerna åkte runt med mopederna längs stigar och stråk för att hitta oexploaterade vatten. På hemvägen brukade vi stanna till hos en gubbe och visa upp kvällens surgäddor och aborrar, och prata om livet i allmänhet -och fiske i synnerhet.
Denna man sades "stå med ena benet utanför samhället" men var en harmlös själ och ett ganska exotiskt inslag i den i den annars så homogena villaidyllen. En kväll berättade han om en orörd tjärn en halvtimmes bilresa och sju kilometers vandring från samhället, och eftersom vi var lagom less på zundapparnas loppor på stiften och träsmak i arslet ,tyckte vi det skulle vara roligt med en riktig fiskeresa. Påföljande kväll packade vi in proviant, spön och ett glatt humör i gubbens volvo 245, och det var tre förväntansfulla grabbar och en egensinnig man som åkte längs grusvägen med kvällsolen i ryggen. Vandringen visade sig vara mindre strapatsrik än förväntat, och snart satt vi vid en vacker tjärn vars spegelblanka yta endast bröts av spridda vakringar och en lätt krusning från kvällsbrisen .
Gubben tog tag i saker och ting, tände en rejäl brasa och monterade ihop sitt spö, kastade ut med en kraftfull sving och lyckades ordna ett riktigt ärketjorv på linan . Efter att ha förbannat rullens konstruktion satte han sig och började systematiskt reda i härvan. Vi grabbar gjorde oss klara och snart hade fiskedjävulen tagit oss och vi spreds ut längs sjökanten och fiskade under tystnad.
Ibland tittade jag upp mot motsatta sidan av sjön där gubben satt med sitt trasselprojekt och tänkte att de tog en jävla tid att bringa ordning i härvan. Sen började han sjunga. Högt och tydligt, en gammal Harry Brandelius-dänga, och även om det var ett oväntat inslag så tänkte vi att han säkert var hänförd av den vackra julikvällen, och hans spruckna stämma gav en speciell inramning till naturen, fisket och livet. När vi efter ett par timmar kom tillbaka till lägerplatsen vacklade han omkring bland trädstammarna, och försökte intensivt få till ett kaffekok på den eld som under våran frånvaro antagit enorma proportioner. Trasslet var utrett, men det högg tydligen dåligt. Snart låg han i fosterställning och snarkade bland ryggsäckarna och vi fiskade hela natten. På morgonkvisten började tre unga grabbar och en slagen hjälte vandra mot bilvägen, -sedan åkte vi hem under tystnad. Vi hade varit på fiskeresa.
sommarsjuk
fan, när man unnar sig lite mötley crue- leverne under sommaren känner man av konsekvenserna en hel jävla industrisemester efteråt. Att åka nattåg är ett säkert sett att dra på sig något folkligt virus, för det är där dom samlas alla skummisar som flyr från något. Man åker inte nattåg för att man ska på semester -man åker nattåg för att man aldrig skulle få igenom sin knark-bag i säkerhetskontrollen på flyget eller för att man för länge sedan drogat bort körkortet. Nattåg är ingenting för kristna människor med folkskolebetyg.Nä tacka vet jag flyget: Jag-1 miljön-0 .
Växthuseffekten finns inte och skulle den ha funnits så låter det ju som ett kanonkoncept: - otroligt varma svenska sillåpotatissomrar så ungdomarna slipper åka och hetsas till oskyddat sex i aiya napa, och fantastiskt snörika vintrar så vi kan sluta drömma om whistler och revelstoke- För som en stor tänkare sa: -vi ärver inte jorden av våra föräldrar -så låt oss nu ha nöjet att svina ner den före våra barn!
pilsnerbollar.
traktor.
the working life.
Hur gick nu detta till? jag somnade efter jobbet och nu vet jag inte om det är igår, idag eller i morgon. Men det är ju inte igår för då var jag sjuk och jag är ju inte på jobbet som idag och imorgon vet vi ju ingenting om. Var nyss ute och sprang en runda och höll på att dräpa mig.
Att jobba kändes väl sådär. Jag var så trött imorse att jag inte ens kunde andas regelbundet och somnade lite här och där, men annars funkade det skapligt. Jag satt och funderade i min ensamhet och kom fram till en del rejält revolutionerande upptäckter och insikter. Om jorden gick under idag skulle jag dock känna mig oerhört besviken och snopen, för så här skulle jag inte vilja spendera mina terminala timmar. Nä då ska de vara apor på enhjulingar och kabarèstämning.
Lördagskväll.
Det var dans igår. Vit skjorta och ordnat yttre. Pomada i håret och omisskännligt spritkurage. Det var en hel del bekanta som man pratade gamla minnen med, och en del obekanta som fick höra hela livshistorien från början - vare sig dom ville eller inte. När man såg att intresset började falna eller att åhörarna började vrida på sig av kissnödighet tog man till bord och stolar som effektivt spärrade alla reträttvägar. Allt ljus på mig. Tack för att ni lyssnade.
femton gastar på död mans kista
det var en gång en gubbe som bodde inte alls särskilt långt från där vi växte upp. när vi fick sommarlov brukade vi cykla upp till honom längs den tjälskadade grusvägen som alltmer började slukas upp av björksly som aldrig riktigt ville låta sig röjas pga uråldriga konflikter gällande skftesgränser och jakträttigheter.
Den karln Var en rolig fan, och även om hans fru också var en god och gudfruktig människa, så var det först efter hennes bortgång som det började bli riktigt högt till tak i den gamla 1800-talskåken uppe på backen. Han hade gått till sjöss som 16-åring, och på M/s Rosita hade han upplevt både tropiska stormar och manlig kärlek. Vi snorvalpar satt storögda i det ombonade köket och lyssnade till historier om hamnkvarteren i Rio de Janeiro, den tama dragspelande apan i Amsterdam och hur han hade fått en fullriggare förevigad på bröstet hos en fylletatuerare i gdansk. Men vi ville alla veta vem "clemenstine" var. Av illustrationen och texten på hans högerarm att döma så var det uppenbarligen en ung kvinna, men med hudfärgen som ledtråd kom vi fram till att det inte var hans nyligen framlidna hustru. Även som 10-åringar hade vi någonslags känsla för att det kanske inte skulle vara brukligt att fråga om nått gammalt sydamerika-ragg när hans klippa till fru just hade lämnat jordelivet. Men frågan gnagde inom oss och blev föremål för många spekulationer under den nästkommande vintern. En kylig februaridag bestämde jag mig för att knalla upp till gubben och reda ut ett och annat, men huset stod tomt. Han hade dött under mellandagarna och vem Clemenstine var fick vi aldrig veta. fan.
bejbi vii vär bårn to raaan!
Man skulle vara som bruce. han kan göra vafan han vill. Eller som hans recensenter, bara skriva- "detta är för stort för att prata om, man måste vara där för att förstå magin" -medan dom själva står utanför arenan och försöker kränga iväg sina friplåtar till en stackars medelålders löneslav som har haft "the river"- plattan i bilstereon sedan 1980. Nu ska jag försöka ta mig ut en sväng. om jag hittar ett par byxor.
onsdag.
Jag försov mig idag också,men blev snart meddragen till minoritets-VM, en fotbollsturnering för olika nationer som makthavarna i världen sitter och halverkänner. Fint väder var det och faktiskt en del publik också. Fotboll förbrödrar och om sen linjedomaren missade nån offside när han bakade sig en ettan eller att nummer 10 råkade få tre gula kort kan väl ses som värdsliga företeelser i detta sammanhang. Fotboll är fanimej vackert. Sedan drack jag vatten och drog en sväng med min nyrepade crosscykel som jag satte ihop igår. den verkade fungera, pensionärer, hundar och parkarbetare passerade revy i ett tunnelliknande tillstånd och livet var härligt. nu ska vi styra ihop lite mat här och sen vettegudarna vad som händer.
