10 däys 2go

Snart jävlar låser vi in vinterjackorna, skorna och förståndet i effektförvaringen på arlanda och drar till Asien. *r verkligen sugen att kolla om det har hänt någonting i världen sedan sist. Förr gav man fan i boende och bokningar när man drog iväg, nu vill man gärna sova under hyffsat civiliserade förhållanden. En gång när vi skulle åka till Storbrittanien bodde vi på trottoaren undanför skavsta flygplats. Stadens ungar drömmer att någongång få sova under bar himmel, tända en eld, berätta historier och höra cikadornas kör i omgivande buskar och snår. Och så var det ungeär, förutom att det småregnade och att man vaknade i grisottan av DHL-lastbilarna som dundrade förbi framför ens sömndruckna tryne. Men det var inte värre än att man borstade av sig och vandrade vidare med solsken i blick. I thailand  har jag för avsikt att ta dagen som den kommer, sprätta lite med tårna-låta udda vara jämt, nåd gå före rätt och lämna sanningen i osotad spis. Nu däremot  ska jag sova nån timme inför en sista dags förpliktelser


tillbaka på banan

Livet har återvänt, ryggen känns hyffsad, jag har jobbat idag och funderar på att göra det imorgon med. Eller så börjar man röka under fläkten, klä sig konstigt och skylla allt på invandringen. För ett par år sedan jobbade jag lite åt en gubbe som såg det som sin livsuppgift att väva ihop sjukskrivningar, semestrar, fridagar med mera, till årslånga mojsimojs-perioder där han kunde satsa på sig själv och ägna sig åt stora tankar. I bland när jag stod och tankade röjsågen såg jag han komma haltande längs vägen för att leverera ännu en monolog om hur man skördade de saftigaste frukterna från det svenska socialförsäkringssystemet. Först vara jag lite imponerad över hans Carpe Diem inspirerade fuckoff attityd, men sen såg jag att livet som livsnjutare inte bara var en solstol, rosèvin å bob marley. Ibland är det inte så tokigt att vara en lurad löneslav. man slipper sitta ensam iallafall.

slaktavfall.

faan. jag har nån otrolig låsning i rygg och nacke, gjorde ett försök att gå på jobbet men skrek som en gris så fort vi kom ut på lite gropigare vägar. Vilket helvete. Drog till sjukgymnasten och blev justerad men sen var ja tvungen att gå hem. Nyss har jag, likt quasimodo på nattligt uppdrag haltat iväg till apoteket och  handlat värkmeducin. Dom grillade mig med massa frågor där jag stod som ett vinkeljärn med plågad uppsyn, men när jag hade övertygat dom att jag inte ammade någon, fick ja min gegga. Hoppas det funkar. Kan varken sitta, ligga eller stå


RSS 2.0