kiet`l viet na davvyia.
Händer väl inte destå mer i dagsläget. Har i allafall kommit på att det där svichande ljudet man hör när man jobbar och går och längtar till ledigveckan är livet som sveper förbi medan man väntar på bättre tider och att få klä av sig till långkalsonger och gå runt i en stuga och fundera. Man borde inte få leva och jobba samtidigt. Ungefär som när man var liten och inte fick äta och läsa Kalle samtidigt, för då blev det bara skit av alltihop och mjölken låg på bordet, maten på golvet och Kalle i hängmattan. Nä, när man stämplar in på måndag ska det riktiga livet vara konserverat och pausat där man befann sig på söndagkväll...liksom för att klippa bort tomrutorna i filmen om ens liv. I morgon åker vi till fjälls- till väg och laglöst land där man kan andas igen.
utflykt
oj vad man känner sig spöad. Igår samlades vi på OK i malmberget, tankade upp skotrarna inför något som var tänkt att bli en utflykt under enklare former med eld, skogskaffe, korv och bullar. Och det började lovande, vi åkte iväg och slog oss ner vid en klippa där vi eldade och samtalade om stort och smått. Men som vanligt när man har det lite för bekvämt måste man genomföra någon vansinnesåtgärd som gör att man återigen får känna satans närvaro på jorden. Därför beslutade vi oss- helt emot gängse rutiner och bättre vetande att köra en liten avstickare genom skogen för att ansluta till en förmodad skoterled rakt diagonalt nedanför där vi dundrade in bland träden. efter två timmar med skotrarna mestadels stående tomskovlandes i lingonriset kändes som att man började kunna det där men leden lyste med sin frånvaro. Inlandsisen hade dessutom varit hygglig och stökat ner naturen med ena fantastiska stenfält som vi med lätt ångest skrapade oss fram genom. När vi tillsist kom ner på ett skoterspår som snirklade sig bland träden var det med dämpad entusiasm- vid det laget kändes det som att spåret troligen slutade vid en nedgrävd skoter med ett skelett sittandes på sadeln. Men han som kört där visste sin sak och snart var vi ute på en skogsväg...4,5 mil på 8 timmar. Inte illa.
reflektion
Det är mycket nu. Man läser morgontidningen och inser vilken uppförsbacke landet befinner sig i och undrar om man borde skämmas för att man mår alldelens förträffligt. Det behövs inga konfettiregn eller ljusshower för att man skall känna att att man fått till det. Bara man har frid i sinnet och fast och fin avföring så brukar resten lösa sig. Livet går sin gilla gång i den lilla världen och när finansmannen sitter med pipan i munnen och undrar vad som gick snett sitter vi och sotar falukorv ute i fjällvärlden-ganska nöjda med att bara finnas till.
helg
jahaja det blåser en lätt medvind igen. Inte så stark att draken lyfter men tillräcklig för att båten skall driva iväg ut på havet medan du skruvar i din sura Evinrude och inser att årorna ligger kvar på bryggan. Men ändå. Ett steg i fel riktning är ju iallafall en indikation på förändring och man måste få rulla baklänges några meter innan man möter med kopplingen och skickar ekipaget framåt iframtiden. imorrn är det fredag och då går man gnolandes till omklädningsrummet, spolar av sig träcket och vandrar ut genom grinden-pånyttfödd.
