midvinternattens köld är hård.
Om man är vaken kl. 04.30 bör man antingen vara full eller jobba natt. Att höra alarmet ljuda och kliva upp vid den tiden bryter mot en rad viktiga konventioner och förhållningssätt som vi människor skall rätta oss efter för att kunna leva anständigt. I morse var jag så trött att jag var tvungen att flämtande ligga med huvudet ut över sängkanten och riktigt koncentrera mig på att andas regelbundet. När jag började komma till sans hasade jag mig ut i köket och petade i mig lite skinkmackor och bananer.
Man blir fruktansvärt deprimerad av att stiga upp mitt i natten. Alla ens tillkortakommanden och nederlag spelas upp i huvuden med målsättningen att bryta ned dig tills du sitter gråtande under en filt och trycker i dig en hel Alladinask. Sen går man ut i bilen och möts av frostade och insynsskyddade fönster. En liten retsam smält fläck syns på motorhuven som ett förjävligt bevis på att motorvärmaren har gått men att säkringen till kupèvärmaren har löst ut. Det kan ni skriva in i KYOTO-protokollet , jag ger fan i om jag skonar miljön på en kallstart om jag likförbannat skall skrapa rutor och sitta på iskalla säten och riskera problem med kisseriet och hemorojjder. Sen det sista man gör är att likförbannat glömma att dra ut sladdjäveln med den inte alls förvånande händelseutvecklingen att man sliter med sig hela uttaget som sedan släpar som en gullig svans under bilen.
I det här skedet skall man bara ge upp. Gå och lägga sig igen. Byta spår.
Jahaja 4,5 timmar tills det är dags igen... sista rycket innan Jul.
Glad natt!
Nu är det nära.
Nu är det mindre än 12 timmar tills vi får sätta oss i bilen och rulla ut ur Filipstad. Då pluggar vi in katetrarna och äter chips och snask från handskfacket, för när vi väl börjat rulla norrut stannar vi aldrig för några trängande naturbehov. När man kommer norr om Dalälven kan man låsa upp bildörrarna och vågar stanna vid rödljusen igen utan att bli antastad -då är vi i vårat naturliga habitat och förstår de sociala koderna. Det skall bli riktigt skönt att komma innanför Gällivares 50-skyltar igen och fira en gammeldags jul och vara så där skimrande och överjävla lycklig som dom är på omslaget till Vakttornet. Julstämningen smyger sig så sakteliga på, snart är det tid att åter smyga fram längs kraftledningsgatorna och stjäla den perfekta granen.
Jag har gjort jul här "hemma" i lyan -eller kvarten kanske man skall säga- Jag hade inte blivit särskilt förvånad om det satt någon Christer Petterson- typ i soffan och ylade en dag när jag kommer hem från skolan. Jag har ätit upp gammal mat ur kylen i alla de möjliga äckliga kreationer och varit och slängt burkar och glas i miljölådorna som den goda samhällsmedborgare man är för vi lånar jorden av våra barn och isbjörnen har inte tagit simborgarmärket. När jag sedan skulle panta burkar stötte jag dock på patrull. När jag hade pantat PET:arna och stod och grävde upp kladdiga ölburkar ur påsen knackade en filipstadstant med ylandevarg-tröja snowjoggers och flåtthår mig på axeln och frågade om jag var klar och om hon skulle trycka ut mitt kvitto. jag bad henne trycka på Biståndsknappen varpå hon replikerade :-"du har rätt till dina pengar", tryckte på kvittoknappen och gav mig kvittot -för min inre syn såg jag hur 36 afrikanska barn blev utan kritor och ritpapper. Paff gick jag därifrån -med en något kantstött julstämning.
