golfen i fokus-
Vi tog en runda bangolf tidigare i kväll. Min syster påminde mig ivrigt om hur jag en gång i tiden vevat iväg en riktig Happy gilmore-sving och träffat min kära mor mitt i pannan under en golfrunda i badhusparken, Östersund. Det har även hänt, dock aldrig under modern tid, att man lyckats låsa in bollen på artonde hålet innan övriga sällskapet ens hunnit till hål nummer 5.
När morsfarsan skulle låtsas provputta, sikta och beräkna, flumspelade vi ungjevlar i förväg och lyckades spela bakvägen tills vi kom till bana 18 -och mamma fick be vaktmästaren låsa upp bollskåpet så vi fick tag i våra förlupna bollar. Detta hände ett antal gånger- man var verkligen bränd som barn. Men inte fan är detta idrott. Det är ju kul att folk har intressen, men jag hade haft svårt att se hur folk kommer på samma bana som mig och ölar ock skriker medan jag grejar med min OS-satsning. En gång var vi ett gäng som var på Västkusten för nånslags Meterologiutbildning. där lärde vi känna en snubbe som riktigt brann för bowling. Han hade bowlingskor, Bowlinghandledsskydd, bowlingskjorta och en massa andra prylar som var absolut nödvändiga inom sporten. Lägg där till ett antal klot i olika viktklasser och "skruvkaraktärer" så förstår du att detta var ingen grabb som lämnade någonting åt slumpen eller lät sig fällas på mållinjen pga matrialfel.
Vi såg framemot att få se en mästare i aktion, och en kväll efter tre kamikazekannor på Escobar beslutade vi oss för att ringa våran bowlingpolare och gå till bowlinghallen och neonbowla bland barnfamiljer och gruppboenden som var ute på fredagsaktiviteten. Vår vän gick av och an utmed låneklotshyllan och fingrade på dom kantstötta kloten som sett sina bättre dagar men fortfarande tjänade sitt syfte. Till slut så hittade han ett som var bäst av dom dåliga och som fortfarande hade "den rätta rörelsevikten, glidgreppsfattningen och ytfinishen". Medan han yrshlade sig bland kloten hade en person i sällskapet hunnit spola i sig en försvarlig mängd medhavd Tapio. Han gled upp på banan och strikade två gånger efter varandra medan våran bowlingvän skruvade och hade sig, men lyckades ändå aldrig spärra. En fyllbult från värmland hade besegrat sin mästare. Ett sällskapsspel är alltid ett sällskapsspel och sport är sport. Jag har ryktesvägen hört att Bowlingmannen lagt ned sin satsning.
När morsfarsan skulle låtsas provputta, sikta och beräkna, flumspelade vi ungjevlar i förväg och lyckades spela bakvägen tills vi kom till bana 18 -och mamma fick be vaktmästaren låsa upp bollskåpet så vi fick tag i våra förlupna bollar. Detta hände ett antal gånger- man var verkligen bränd som barn. Men inte fan är detta idrott. Det är ju kul att folk har intressen, men jag hade haft svårt att se hur folk kommer på samma bana som mig och ölar ock skriker medan jag grejar med min OS-satsning. En gång var vi ett gäng som var på Västkusten för nånslags Meterologiutbildning. där lärde vi känna en snubbe som riktigt brann för bowling. Han hade bowlingskor, Bowlinghandledsskydd, bowlingskjorta och en massa andra prylar som var absolut nödvändiga inom sporten. Lägg där till ett antal klot i olika viktklasser och "skruvkaraktärer" så förstår du att detta var ingen grabb som lämnade någonting åt slumpen eller lät sig fällas på mållinjen pga matrialfel.
Vi såg framemot att få se en mästare i aktion, och en kväll efter tre kamikazekannor på Escobar beslutade vi oss för att ringa våran bowlingpolare och gå till bowlinghallen och neonbowla bland barnfamiljer och gruppboenden som var ute på fredagsaktiviteten. Vår vän gick av och an utmed låneklotshyllan och fingrade på dom kantstötta kloten som sett sina bättre dagar men fortfarande tjänade sitt syfte. Till slut så hittade han ett som var bäst av dom dåliga och som fortfarande hade "den rätta rörelsevikten, glidgreppsfattningen och ytfinishen". Medan han yrshlade sig bland kloten hade en person i sällskapet hunnit spola i sig en försvarlig mängd medhavd Tapio. Han gled upp på banan och strikade två gånger efter varandra medan våran bowlingvän skruvade och hade sig, men lyckades ändå aldrig spärra. En fyllbult från värmland hade besegrat sin mästare. Ett sällskapsspel är alltid ett sällskapsspel och sport är sport. Jag har ryktesvägen hört att Bowlingmannen lagt ned sin satsning.
Kommentarer
Trackback
