erralaah

En gång jobbade jag ihop med en trevlig gubbe. Vi röjde sly och fällde fula träd som höll på att ramla över bilar och klätterställningar. Min vän avskydde verkligen att arbeta, Han hade spenderat hela 90-talet med att fuska till sig en förtidspension för sin onda rygg, papprena var redan påskrivna när han gjorde misstaget att träffa försäkringskassans tillsyningsman på ett kampsportsläger. Nu turistade han i tillvaron och hankade sig fram genom jobbgarantier och plusjobb. Ibland tog vi mysdagar och satt i lekparken på varsin fjäderupphängd gunghäst och pratade om sånt som kunde ses som minsta gemensamma nämnare mellan en högstadieelev och en medelålders livsnjutare. Han höll  också brandtal om världen och människorna,noshörningen Nelson och Räntorna. Då var livet enkelt och vi gick gnolandes längs gångstigarna inte helt olikt Rasmus och paradis-oskar. Nu äre tuffare tider.