livet

Ibland ser man någon djuping med kläderna bakochfram och upp-å-ner som stryker omkring på jobbet och stirrar ner i soptunnor och letar efter grejor. Då tänker man  att det där kan vara jag om 30 år. För det går nog ganska fort ändå, man tror att man har mellanlandat på väg mot dem stora världen, men så inser man att alla orangea kuvert man har kastat oöppnade har blivit högst aktuella, och när du har fått ett sportigt högkostnadskort på apoteket och står i kö för att kvittera ut dina nitromex- då går det plötsligt upp för dig att du inte är så jävla punkig längre. Men fram till dess skall vi pissa stående och nästan försova oss till eftermiddagsskiften.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0