kiet`l viet na davvyia.
Händer väl inte destå mer i dagsläget. Har i allafall kommit på att det där svichande ljudet man hör när man jobbar och går och längtar till ledigveckan är livet som sveper förbi medan man väntar på bättre tider och att få klä av sig till långkalsonger och gå runt i en stuga och fundera. Man borde inte få leva och jobba samtidigt. Ungefär som när man var liten och inte fick äta och läsa Kalle samtidigt, för då blev det bara skit av alltihop och mjölken låg på bordet, maten på golvet och Kalle i hängmattan. Nä, när man stämplar in på måndag ska det riktiga livet vara konserverat och pausat där man befann sig på söndagkväll...liksom för att klippa bort tomrutorna i filmen om ens liv. I morgon åker vi till fjälls- till väg och laglöst land där man kan andas igen.
