erralaah

Nu har vi överlevt en månad i Filipstad. I Helgen har vi suttit här på tumanhand och lyssnat på klockan som tickar fram emot våran oundvikliga död. I Fredags kollade vi in utelivet. Är du av typen som inte riktigt vet hur man beter sig i nöjessvängen, inte kan bestämma dig för hur du ska klä dig ,eller var man ska käka, hänga förfesta osv, så måste du bara komma hit- för här finns inget uteliv så du slipper oroa sig. När vi gick hem på natten började jag fantisera om att vi var dom sista människorna kvar på jorden pga nån typ av virus eller nått, ungefär som den där filmen med Will Smith och Herr Schäfer.

Fast så jävla illa är det inte. Stan är rätt fin rent arkitektoriskt. En del 1700-talsbyggnader,rinnande vatten och ankor finns det här. Befolkningen består av en hel del pensionärer, ungdomar med framtiden för sig och en beskärd del underfläktenrökande arbetsökande mjukbyxemänniskor som undrar varför det stora lyftet aldrig kommer. På veckorna är det ganska livat på storgatan så det vettefan vilka kryptor och katakomber alla drar sig tillbaka till under helgerna.

Men det är roligt här. Visst fan längtar man till Gällivare så här på hösten, då luften är hög och klar och man får vara ute i skogen och bara finnas till. Men matteböckerna hade förmodligen legat oöppnade  om man åkte hem nu och valnötshjärnan måste ha mängdträning för att förstå sånt där. Så äre med det.



Det är vackert i värmland. När en kullebo dessutom hittar en hoppbacke kan han känna sig lite som hemma iaf..