erralaah

Idag satte vi oss på stan och iaktog folklivet. Det var mycket människor i farten och på stora torget arbetade kommunalarbetare och entreprenörer med uppröjning, kabelgrävning och diverse andra aktiviteter man kan ta sig för då tjälen har släppt både i marken och hjärtat. En grävmaskin lastade sly på ett lastbilsflak. Den var utrustad med en jättetjusig kloförsedd rotortilt och grävmaskinisten grep vant tag i grenarna och svingade upp dem på flaket med god precision.

Nu började vi bli en liten skara som iaktog arbetet. Pensionärsgubbar som stödde sig mot sina rullatorer, grävmaskinistens kollegor, folk som låtsades vänta på någon.. -åsso vi förstås.

Det börjar spekuleras i leden: "-undrar om han kör klorna på vänster eller höger joystick?" ,"måntro hur mycket diesel en sån där slukar i timmen?". De övriga kommunalarbetarna märker att dom är iaktagna. En av dom reser sig upp, startar en motorsåg och fäller en björk lite så där lagom nonchalant för att sedan återgå till den mera passiva formen av kommunalarbete. Grävmaskinsföraren känner sig som en Rockstjärna och börjar trixa och spexa: lyfter en vibrator fram och tillbaka och flyttar smågrenar med ett exakt pincettgrepp. En fyraåring tvärnitar med sin lilla flaggförsedda cykel och börjar titta på skådespelet. Barnets mor vänder sig om och manar på ungen att fortsätta cykla. Barnets far manar också på sin lille son, men bara lite halvhjärtat sådär, för egentligen vill han också hemskt gärna stanna och titta. Runt ikring hela torget ser man män som står och tjyvkikar och låtsas pyssla med något annat. För har man en gång grävt med rotortilt så vill man inte vara utan.