erralaah

Livet har återvänt, ryggen känns hyffsad, jag har jobbat idag och funderar på att göra det imorgon med. Eller så börjar man röka under fläkten, klä sig konstigt och skylla allt på invandringen. För ett par år sedan jobbade jag lite åt en gubbe som såg det som sin livsuppgift att väva ihop sjukskrivningar, semestrar, fridagar med mera, till årslånga mojsimojs-perioder där han kunde satsa på sig själv och ägna sig åt stora tankar. I bland när jag stod och tankade röjsågen såg jag han komma haltande längs vägen för att leverera ännu en monolog om hur man skördade de saftigaste frukterna från det svenska socialförsäkringssystemet. Först vara jag lite imponerad över hans Carpe Diem inspirerade fuckoff attityd, men sen såg jag att livet som livsnjutare inte bara var en solstol, rosèvin å bob marley. Ibland är det inte så tokigt att vara en lurad löneslav. man slipper sitta ensam iallafall.