Nu är det nära.
Nu är det mindre än 12 timmar tills vi får sätta oss i bilen och rulla ut ur Filipstad. Då pluggar vi in katetrarna och äter chips och snask från handskfacket, för när vi väl börjat rulla norrut stannar vi aldrig för några trängande naturbehov. När man kommer norr om Dalälven kan man låsa upp bildörrarna och vågar stanna vid rödljusen igen utan att bli antastad -då är vi i vårat naturliga habitat och förstår de sociala koderna. Det skall bli riktigt skönt att komma innanför Gällivares 50-skyltar igen och fira en gammeldags jul och vara så där skimrande och överjävla lycklig som dom är på omslaget till Vakttornet. Julstämningen smyger sig så sakteliga på, snart är det tid att åter smyga fram längs kraftledningsgatorna och stjäla den perfekta granen.
Jag har gjort jul här "hemma" i lyan -eller kvarten kanske man skall säga- Jag hade inte blivit särskilt förvånad om det satt någon Christer Petterson- typ i soffan och ylade en dag när jag kommer hem från skolan. Jag har ätit upp gammal mat ur kylen i alla de möjliga äckliga kreationer och varit och slängt burkar och glas i miljölådorna som den goda samhällsmedborgare man är för vi lånar jorden av våra barn och isbjörnen har inte tagit simborgarmärket. När jag sedan skulle panta burkar stötte jag dock på patrull. När jag hade pantat PET:arna och stod och grävde upp kladdiga ölburkar ur påsen knackade en filipstadstant med ylandevarg-tröja snowjoggers och flåtthår mig på axeln och frågade om jag var klar och om hon skulle trycka ut mitt kvitto. jag bad henne trycka på Biståndsknappen varpå hon replikerade :-"du har rätt till dina pengar", tryckte på kvittoknappen och gav mig kvittot -för min inre syn såg jag hur 36 afrikanska barn blev utan kritor och ritpapper. Paff gick jag därifrån -med en något kantstött julstämning.
Kommentarer
Postat av: Emelie
Glöm inte din roman när du är hemma i Kullen!
Trackback
