vermland
Sitter och försöker greppa att man snart är tillbaka i dödskallegrottan i Filipstad. Det är en olustig känsla när man sätter sig i bilen och drar söderut. De första 100 milen brukar gå bra, men sen kommer man till inavelsskogarna där släktträden saknar grenar och alla syskon sitter bakom köksgardinerna och är rädda för vargar, invandrare och storstäder. Om man får motorstopp där ute mitt i natten bör man ej knacka på i enslig gård ty syskonen skyddar varandra och värjer sig mot gråben, myndigheterna, bockfrämmat och andra farsoter som förutses i kaffesumpar och stjärnorna.
När man väl har satt sig till rätta i Filipstad brukar det dock ordna upp sig. Man ger upp, kommer in i andra andningen och försöker leva och verka efter bästa förmåga. Nu ska jag dock njuta av mina sista 48 timmar i frihet.
Kommentarer
Postat av: ynnoc
hehe länge sen jag kollade din blogg, men givetvis hittar man ännu ett genialt utlägg!
Postat av: lovisa
Hejhej! haft en bra vecka hittils?:)
Just nu har jag en veckans blogg tävling där vinnaren kommer få vara med på en intervju som jag sedan publicerar i bloggen samt länkar till bloggaren :)
intresserad? klicka då här: http://lavitadilovisa.blogg.se/2011/may/bli-veckans-bloggintervju.html#comment
Trackback
