erralaah

Det har hänt igen!! Jag har blivit kallad för "en gubbe med hund" . Förra gången det hände kände jag mig fortfarande ung och snärtig med rock`nroll i blicken,-då var det lättare att skaka av sig, men den här gången, lite sliten som man var, kändes det smärtsamt nära sanningen. Ungjävlarna stod på stigen och petade med pinnar i kinesmoppens slutburk. När dom var nöjda med resultatet grenslade en av dom helvetesmaskinen, planterade båda fötterna stadigt i myllan, bromsade fast sig och fräste lös så att barr och morän flög i en perfekt  båge i min å Siris(hundens) riktning. Då kläcker pruppen i gänget ur sig "lägg av, det kommer en gubbe med hund där borta".  Jag skyndar på stegen, känner mig nödgad att säga nått fränt och fritidsledaraktigt, men med tankarna på vars min ungdom tog vägen får jag bara ur mig ett utdraget "yeeeeaaah" .

Man skulle bli ett original. sluta tvätta sig och och aldrig frosta av frysen eller slänga mat. Sen skulle man flytta in i ett studentrum och börja skriva romaner och spela congas på nätterna. Jag har haft en jävla motivationssvacka för allt vad jobb och tidiga uppstigningar heter, man skulle ta ett friår eller nått.

Ibland när jag tittar på typ "djursjukhuset" blir jag ¨så sugen att hålla på med apor och mata och vaccinera dom. Ett anständigt jobb med mjuka värderingar där man kan följa en chimpans som heter Cheeba ända från födseln, lära den äta själv och sedan cykla enhjuling och lämna in självdeklarationen. men tills dess äre väl 05.24 och bergbultning som gäller...

Jag har varit på Umeåtripp i veckan. På torsdag var vi på universitetet och tittade på studenter och lyssnade på ett föredrag i teknisk fysik. Sen delade vi på en flaska JD i bastun och lojdade runt på kvällen. På fredag var vi på restaurant och åt finmiddag, jag lyckades dock tappa en majskolv i såsen så att min vita skjorta såg ut som bevismaterial i en  mordutredning. vi slutförde kalaset med kaffe å whiskey men sedan var jag tvungen att gå hem och byta om lite. vi delade på en flaska bacardi å sen for vi på krogen.

Det var inte många kända ansikten från tiden när man själv var student, och lika bra var väl kanske det en kväll som denna. NU funderar jag bara på hur man ska mäkta med en förmiddagsvecka på detta, men det brukar ju ge sig.

jag skulle nog ge fan i att åka tillbaka till Krita-tiden om jag hade en tidsmaskin, antingen skulle jag åka tillbaka till i Lördags eller så skulle jag åka 90 år framåt så jag vore död. Men väljer jag de senare alternativet äre ju så svårt att trycka på hem-knappen när man ska tillbaka igen. Idag har jag funderat och summerat en hel del i bultriggen så jag glömde bort både tid och rum --ibland är man sin bästa diskussionspartner och ibland är man så less på sig själv att man bara sitter tyst (fast det gör man ju iofs iallafall) .

Ska försöka gå upp i tid imorgon och gå ett varv på dollarstore, den är ju nyöppnad och jävlig. De slutar väl att man köper papperstallrikar och nån jävla litersförpackning med munskölj som man missbrukar tills munhålan är lika steril  som sjukhusmat. Mu ska jag ta en macka och sen blire några timmars vila innan man kickar igång onsdagen.

Nu är det jakttider. Det tas bokslut vad gäller laxfisket och lite trevande börjas det pratas hundpejlar, ståndskall och rödpunktssikten för att sedan låta allt brisera i en kakafoni av mer eller mindre sanna historier. Nästa vecka börjar det synas baktunga pickuper längs norrbottens skogsvägar med en köttlast på flaken till värden som vida överstiger Nigerias bruttonationalprodukt.

Man blir otroligt sugen att jaga lite grann, men då jag varit lite lat med jägarproven och tillgången på svartbössor hittils varit mager måste jag nog vänta till nästa höst. Men jag kommer att hållas uppdaterad om avskjutningen, och månaden efter jakten brukar vi nästan få vada i tomhylsor från alla älghistorer. faan nu blev det sent igen.

vafan. det är ju tydligen sant att Stefan Edberg har servat linjemannen Richard Wertheim i Skrevet så att han blev alldelens död. Jag trodde det var en myt, men detta skall förmodligen ha skett 1983 och kokainet var inte inblandat, för langaren hade tydligen tagit fel på dag och plats. Ledigveckan är snart slut och jag har inte varit inblandad i några SIDA-projekt i afrika eller löst klimatfrågan, men jag har vilat upp mig ordentligt och källsorterat mjölkpaketen iallafall.

Jag var ute och sprang en längre sträcka idag, flåset fungerade fint men benen tog slut. Jag var tvungen och gå emellanåt på slutet, men jag såg jävligt koncentrerad och stursk ut när jag mötte folk för att ge skenet av att det var vilofasen i någonslags sjuk intervallträning. På hemvägen lufsade jag förbi Terassvägen och förvånades över hur naturen tagit tillbaka området där skidis-kåkarna en gång stod. Jag tänkte tillbaka på första året i gymnasiet när man åkte buss kring Malmberget/Gällivare iklädd hardcorehood och ryggsäck och ölade i höstmörkret. fifaan va fint.

Idag läste jag om ett gäng forskare som hade "hittat" 125000 gorillor i ett träsk i mörkaste Kongo. Det är tamefan inte som att hitta ett par borttappade glasögon eller en tjugolapp i handskfacket. Nu finns det tydligen dubbelt så många gorillor som tidigare, men man kan ju undra vem som slarvade bort dom från första början och vad dom har sysslat med under alla dessa år?

 
Monkey biz

Förut kunde man åka på sommarläger,paddla kajak och vara ute och flamsa på nätterna. Vi åkte buss längs riksväg 45 och var på väg till nån avfolkningsbygd där det tydligen fanns en bygdegård och en camping som hade uppförts på initiativ av ett driftigt kommunalråd under 80-talets början. Dess solblekta vattenrutchbana och luggslitna minigolfland stod dock numera som en smärtsam påminnelse om hur norrmännen hellre åkte till Pite havsbad  eller Sunny beach, men får oss var det som en liten stad, ett sommarsyndens näste där allt kunde hända. Vi var fyra i våran stuga. Jag och en god vän, en skum snubbe från tornedalen som började med att såga av alla fyra ben på matbordet, och en liten kille som hade en Gameboy med färgskärm -han var vi både  imponerade av  och lite rädd för. Hans farsa skulle tydligen vara hemlig agent, men det framkom långt senare att han var handläggare på kommunen och hade  hand om sophämtning och snöröjning ute i byarna.

Vi hade roligt med våra nyfunna vänner. Det låg liksom aldrig för oss att rida runt i cirklar på en livstrött shetlandsponny eller gå tipspromenad som de andra ungdomarna hade på planeringen, Vi utforskade den svenska sommaren på ett mera handgripligt sätt. En natt lockade vi in ett  stort lortigt får i servicebyggnaden så panik utbröt bland flickorna som satt och spelade "finns i sjön" . Efter den i våra ögon oskyldiga händelsen vidtogs det åtgärder. Vi skulle följa med en gubbe ut i skogen under två dagar och lära oss veta hut. Vi bodde i en tältkåta och fick lära oss allt om bark och rötter och vad man kunde äta och vad man skulle ge fan i. På kvällen den andra dagen när vi satt och blickade ut över sjön och hörde hur storlommens vemodiga lockrop ekade någonstans långt borta blev gubben djup och sentimental och började berättade om sitt liv och sina tillkortakommanden. Sen sa han att vi var fina ungdomar som inte alls behövde spela allan och leva jävulen för att komma någonvart i livet. Det var som att vi  fyra fann ett inre lugn efter detta och den sista dan hade vi bara ett fel på tipspromenaden.